"Det finns otroligt mycket bra hundböcker & tidningar, och jag rekommenderar Dig varmt att läsa allt du kommer över och inte vara blyg att ställa frågor till många av de duktiga uppfödare som finns runt om i landet.

Att gå en kurs i grundlydnad är en höjdare! Ställ krav på handledaren, och byt ledare i det fall du känner att instruktören anammar "tuffa tag" - Jag förutsätter att Du inte strävar efter att få en rädd o kuvad hund, utan en glad o tillitsfull vän! Man får så oerhört mycket extra i sitt hundägande om man investerar mycket tid de första månaderna av valpens uppväxt.

Det finns olika synsätt på hundfostran och jag publicerar här några personliga rader som inte kan hänvisas till några forsningsstudier eller absoluta sanningar. Här finner Du mina egna tankar som jag försökt sätta ord på.

Kan jag med dessa rader få någon att dra på smilbanden, eller rent av vara till hjälp med ett konkret tips så är mitt syfte nått!

En hund är inte en människa!

Vi människor ser gärna oss själva i våra hundar, och visst påverkar vi våra hundar och övrig omgivning i största allmänhet: Skrikig matte= gnällig och osäker vovve.....

Visst är det enkelt att tycka att man borde väl kunna "ta tag" och visa vart skåpet skall stå? Barn kan man tala med, hundar använder ett annat språk och det är det vi måste förstå för att kunna fostra den. En hund är ingen fyrfota vackert hårbeklädd människovarelse utan en hund. En hund känner inget dåligt samvete, eller har förmågan att lägga upp storslagna strategier för att få igenom sina planer. Nej, en hund gör det som lönar sig baserat på sina tidigare erfarenheter genom livet!

Om man som hund tycker det är skoj att jaga brevbäraren så beror det antagligen inte på att hunden har ett personligt agg till just honom. Antagligen så har hunden lite gulligt fått morra och skälla som valp och fått lära sig att den där blåklädde snubben drar iväg = hmm, måste bero på att jag jagade bort honom = Kalaskul, han har inte på min gräsmatta att göra = matte har tur som äger just mig som kan skrämma bort läskiga blåklädda män! Lika är det förstås i 100-tals andra situationer och de flesta skulle enkelt kunna motvärjas om man bara lagt ner lite tid på att förstå varför ett beteende föder ett annat.

Man får den hund man förtjänar!

Visst blir man imponerad av hur otroliga en del hundar är, och de flesta av oss har nog tänkt tanken "jisses vilken trevlig hund, vad klok den måste vara" Om man tänker steget längre så vet vi ju förstås att det beror på en god fostran av husse & matte.

Jag har aldrig hört någon hundägare tycka det är skoj att  torka bajs, ständigt behöva hitta söndertuggade saker i sitt hem eller att åka bygden runt för att leta efter sin bortsprungna kamrat. Det jag vill säga med dessa rader är att man skall bestämma från start vilken hund man vill ha - och aldrig glömma att man får just den vovve man gjort sig förtjänt av! En valp är så ljuvlig och regel nr 1 måste vara att valpen inte förstår när husse o matte anser den plötsligt vara för stor för att hålla på  med dumheter den varit ok att göra som liten.

En klok hundmänniska sade till mig att det är väl inga problem att fostra valpar - däremot omgivningen. Ärligt talat så blir man ju till sig när man kommer hem till en familj med valpar, det görs vad som helst för att få de smås uppmärksamhet........ .......vuxna karlar kastar sig handlöst i golvet....eller börjar joddla som skogstokiga  för att bli pussad av valparna, ju större kaos desto roligare! Annat är det när hunden blivit stor, kanske väger 35 kilo och vill sitta i gästens knä vid kaffet och fortsätta pusskalaset där det avslutades några månader tidigare.

Ta i din hund!

Hundar talar ett fysiskt språk med varandra, och som hundägare måste vi göra detsamma för att kommunicera med våra valpar. Ta mycket i Din vän, både när Du kelar, leker, bara gosar eller lugnar den. Vid tillrättavsining skall Du inte vara rädd för fysikt kontakt eller att tydligt visa med ditt kroppsspråk vad Du tycker.

Om man studerar en tik och hennes valpar, eller hundar i största allmänhet så ser man hur tydligt de talar med varandra via sitt kroppsspråk. Det råder ingen tvivel på vad som menas och det är detta som skapar trygghet - att förstå varandra! Att ta i sin hund är självklart inte det samma som att på något sätt utöva våld mot den. Att utöva våld är enligt lag förbjudet och ger ingenting annat än en rädd och osäker hund.

Att vara konsekvent!

Inte det lättaste kanske, men vem har sagt att det är lätt att fostra valpar. Här finns bara en regel - om Du vill att Din hund skall känna sig trygg med vad Du menar så ändra inte spelreglerna.

Skall inte Din hund  ligga i soffan -  låt den inte göra det bara för att det råkar vara fredag......Du ställer för höga krav om Du tror att din hund skall förstå att det bara gällde just den här kvällen. Det samma gäller förstås hundar som tigger, vi vet alla varför den tigger - jo det lönar sig nämligen! Tänk på att ju mer konsekvent Du är desto lättare kommer Din hund att förstå vad Du menar.

Eftersom det är du som är flockens ledare så kommer din hund att göra vad han kan för att följa Dina spelregler. Detta ligger djupt i alla flockdjurs gener - inrättar man sig inte i flocken så finns det risk att bli utstött, så spela fear om Du vill ha en trygg kompis.

Att använda rösten!

Alla hundar är mästare på att tolka huruvida deras  mattar & hussar är nöjda, skärrade etc . Hunden tolkar Ditt beteende utifrån Din röst tillsammans med kroppsspråket. Skrik aldrig och låt bli att tjata på valpen! Om Du vill ha en glad och uppmärksam kompis så skall Du låta bli att "tjata" på den med lockrop hela tiden.

En liten valp har järnkoll på sin mamma - och mamman ropar aldrig på den. Detsamma gäller valpen och dess nye ledare - hunden skall hålla koll på Dig, inte tvärtom. När Du kallar in Din hund skall den med glädje komma.......inte nonchalera Dig och tänka " Ja, ja nu är hon på G igen med sitt evinnerliga tjatande"

Inkallning

Ta en person till hjälp. Låt denne hålla valpen löst i halsbandet medan Du gosar och busar lite med valpen. Plötsligt så reser Du på Dig och börjar springa därifrån och valpen reagerar reflexmässigt genom att vilja följa efter. Stanna efter kanske 10 meter, låt din kompis släppa taget kring halsbandet och kalla in valpen med ryggen mot valpen. När valpen kommer till dig är det viktigt med beröm och fortsatt lek - det skall alltid var förknippat med något positivt att få komma till husse/matte.

Det är lika viktigt vid inkallning att undvika "tjat" på valpen. Det skall vara positivt, och inte ett tråkigt upprepande stup i kvarten - sluta när Du gjort ett par bra övningar den första tiden. Om Du är ute i skog o mark och vill att hunden skall hålla koll på Dig - göm Dig bakom något och kalla en gång.....vänta och va tyst....Din hund kommer att vara jättestolt och glad när han nosat sig rätt och blir därmed mer uppmärksam på var Du är.

Tänk på att en hund som gjort något galet, kallas in för att få bannor knappast kommer som ett skott framledes vid inkallning. Det kan upprepas hur många gånger som helst "en hund gör det som lönar sig utifrån de erfarenheter den har sedan tidigare" Som husse/matte är man ansvarig för hundens erfarenheter i de allra flesta situationer.

Rumsrenhet

Vuxna hundar som kissar eller bajsar inne har inte fått någon bra träning, eller är sjuka. Det är förutom i sjukdomsfall ALLTID hundens husse/mattes fel om hunden gör inne! En liten valp vet inte vilka lagar och förordningar de förväntas hålla i sitt nya hem, utan vi måste vara tydliga och hjälpa nykomlingen på traven. Det finns vissa bra tillfällen man skall utnyttja som nybliven valpägare: När valpen fått mat, när valpen lekt eller när valpen har sovit. Om Du är uppmärksam på dessa tre bitar, snabbt släpper det Du har för händerna (inte strax - utan omedelbart) och lockar med den lille ut på rastning så kommer valpen att snappa att det är utomhus man gör ifrån sig. Beröm den lille och gå in igen - rastning och promenad behöver inte vara detsamma.

När olyckan är framme så är det just en olycka som  inte under några omständigheter skall skyllas på valpen, en liten valp måste ju kissa just i det ögonblick den blir kissnödig. Det bästa är att vara tyst och efter några minuter locka med den ut. Att du väntar en liten stund är för att valpen inte skall få för sig att kissa inne= lek ute. Sen är det bara att göra rent ordentligt och se till att vara på alerten nästa gång. Bra rengöringsmedel är ättika/vatten som Du späder 50/50 för att få bort all doft.

Hundägare som "doppar nosen i avföring" eller gormar och skriker på sin hund för att de gjort inne lär få svårt med att någonsin få en 100% rumsren hund. Om man är kissnödig, kissar och detta gör att man får skäll - ja då blir hela proceduren ett helsicke, kanske är det bäst att gömma sig när man kissar? Visst har man hört hundägare som sagt att de inte begriper varför deras hund gör ifrån sig inomhus direkt efter en promenad.........man behöver inte fundera på varför tycker jag, utan lugnt konstatera att de aldrig gett sin hund chansen att bli ordentligt rumsren!

Känns det svårt att ha koll nattetid så är ett tips att ställa väckarklockan, väcka den lille och gå ut och rasta. Snart så kommer Din valp inte att behöva tömma blåsan lika ofta och du kan se fram emot hela nätters sömn. Ett annat tips är förstås att  ge kvällsmålet såpass tidigt att valpen fått chansen att rastas av ordentligt innan Ni går och lägger Er. Ta det med ro och inse att har man skaffat valp så får man räkna med  "olyckfall i arbetet" Ju mer uppmärksam och lugn Du är, desto färre "olyckor" har Du att åtgärda. Så småningom kommer Du som hundägare att kunna tolka Din valps beteende och utifrån detta se till att den får möjlighet att komma ut för att göra sina behov.

Hur agerar man när hunden visar rädsla?

Att en liten valp råkar ut för mycket som kan upplevas som obehagligt eller direkt farligt är inte så konstigt. Viktigt här är att man som hundägare inte breder på  hundens rädsla såvida man inte vill att hunden skall vara rädd i all evighet för vad det nu handlar om.

När en valp första gången möter "Dammsugarmonstret" tycker jag man bör förstå att det kan verka läskigt - prata glatt med valpen under tiden du dammsuger och se gärna till att någon annan i familjen kan ägna sig lite åt lillen så länge. Om åskan går så är det klart att valpen tycker det är skumt "när himlen börjar låta" - var precis som vanligt och skratta gärna och lek lite med valpen.

Det vanligaste felet vi som hundägare gör i sådana lägen är att vi återigen får för oss at det är 4-benta hårfagra minimänniskor vi köpt hem och genast skall det gullas, tröstas och ömkas med den lilla valpen. Glöm inte bort att det är Du som är valpens ledare, den kollar på Dig och Dina reaktioner för att stämma av hur det står till och vilka reaktioner som kan tänkas vara "sunda" utifrån situationen: Om matte blir hysterisk och börjar gnälla och ömka så måste det ju var något hotfullt på G - eller hur! Om däremot matte är lika lugn som vanligt, kanske nynnar och verkar helt oberörd - ja då kan man nog ta det coolt och kanske avvakta tills det där oljudet försvinner.

Tyvärr kan man komma i situationer då det verkligen är fara på färde. Oftast kan det hela avvärjas genom att man kallar in sin hund snabbt för att sätta den i säkerhet, men ibland hjälper inte ens det.

Jag var ute med Shirley i koppel  när det som inte får hända plötsligt blev ett faktum! En lösspringande stor hund kom rusande - tog sikte på Shirley och högg henne rakt över ryggen. Det hela gick så fort att jag inte hann göra annat än vråla till då jag förstod att min valp skulle bli attackerad. Vid ett sånt tillfälle är det svårt att veta hur man som hundägare reagerar, eller att veta vad som är rätt. Jag lyckades lyfta Shirley till mitt bröst, som vid det här laget tjöt av fasa och smärta med blodet forsande.

Attack nr 2 kom bara en bråkdels sekund senare där jag själv blev riven, fullkomligt vettskrämd och ursinnig!! Som den sanne djurvän jag nu anser mig vara lyckades jag knuffa till hundens bröstkorg så att hon vacklade till - är inte stolt över detta, men handlade i affekt och gjorde vad jag i kaoset ansåg krävdes för att försvara min valp.

En granne hörde oljudet och öppnade sin dörr där jag brakade in med en nerblodad Shirley högt över huvudet och en skvatt galen ylande 40-kiloskoloss hängande efter på släp. Ägaren tyckte inte att episoden var så farlig "hans hund ville nog bara leka" - men betalade skamset veterinärräkningarna och gav löfte om att aldrig mer ha sin hund lös. Sådana händelser önskar man verkligen inte att någon skall behöva gå igenom. Tiken reagerade osunt och gick till attack mot en värnlös 13-veckorsvalp antagligen därför att hon ansåg att hennes livsuppgift var att hålla inkräktare borta från sitt kvarter.

Har talat med fler hundexperter om händelsen och de säger att tokigt beteende har inga lagar, det primära måste få vara att snabbt sätta sig i säkerhet i en sådan situation.

Aggressivt beteende!

Hundar som biter människor gör det ibland därför att de känner sig hotade, det är ingen slump att många hemska olyckor sker när hunden är bunden. Sitta fast - ja då är man helt försvarslös.

En hund får aldrig bita, och många är de hundägare som tyvärr besitter erfarenheten är att det sker igen - och igen. Hux flux är det ett barn vars ansikte fastnar mellan käftarna och i ett sådant läge finns det inga ursäkter!

Annan orsak till att en hund hugger folk är att den klättrar i rangen = rädsla och osäkerhet om vilka spelregler som gäller för hunden som flockmedlem.

Alla känner vi någon som blivit hundbiten, eller som för alltid är hundrädda p.g.a obehagliga hundmöten. Det är varje hundägares ansvar att se till att ens hund aldrig orsakar skada vare sig på folk, fä eller egendom! De hundägare vars hund hugger bör omedelbart söka experthjälp - Får man inte ordning på beteendet bums, eller kan se till att den aldrig får chansen att gå till attack igen  - Ja då  måste man ta sitt ansvar och helt enkelt låta sin vän få sluta sina dagar, hur hårt det än månne vara.

Maten då?

Min hund vill inte äta sitt foder - så jag är tvungen att ge den leverpastej som han älskar! Har hört detta ett antal gånger och blir alltid lika ledsen - Hunden gör det som den tycker lönar sig och har inte vett att läsa innehållsförteckningen och förstå att den kommer att bli tjock och få en massa besvär framledes av felaktig kost. Har aldrig sett eller hört talas om någon hund som svultit ihjäl så länge den erbjudits ett bra foder! Urhunden kanske åt 1-2 gånger/ vecka och dessemellan fick flocken röra sig miltals för att söka föda. Dagens hundar har helt andra förutsättningar förstås och mår bäst av ett bra torrfoder.

Många fodersorter finns på marknaden och de utlovar idel fantastiska underverk för våra vänner. Tala med Din uppfödare, eller annan vettig hundmänniska för att få tips om ett bra märke som passar Din hund. Din valp mår förstås bäst av att få fortsätta en tid med det foder den är uppfödd på.

Ett tips vid foderbyte kan vara att billigt foder ibland kan betyda att Du måste öka fodermängden och plocka upp desto mer efter Din kompis. Kroppen tar bara vara på det den har nytta av och för mycket fett ger en tjock hund om Du inte ökar aktiviteten ordentligt.

Ett annat tips är att det tar ca 4 månader innan hundens kropp har kunnat ställa om sig under ett nytt foder vilket gör att det inte finns någon nytta med att plötsligt byta foder och tro att det skall ske underverk inom några veckor.

Jag ger torrfoder för tändernas skull, tandsten är onödigt att dra på sig och hundens mage mår bra av att få jobba lite. Jag låter bara maten stå framme 10 min och plockar därefter undan skålarna, ny chans ges vid kommande utfodringstillfälle som sker nästa dag! Detta gäller mina vuxna hundar och anledningen är förstås att jag vill veta vem som i sig vad, undvika "passande av matskålar" samt att de alltid skall erbjudas färsk mat och inte gammalt snusk som stått framme i evigheter. Mina hundar är matglada och vet att hålla sig till sin egen matskål - låt alltid Din hund få äta ifred! Man får hitta det sätt som man tycker fungerar, men jag vidhåller att man inte skall servera gammal snuskig mat, eller byta ut bra foder mot smörgåspålägg som bara gör att ens omtanke blir en "Björntjänst". Självklart skall man visa respekt och låta sin hund få i sig sin mat i lugn och ro.

Dags att sova!

Få saker är så ljuvliga som att lyssna till en liten valp som snusar och sover gott. Att spana in benen som rör sig och höra de små ljud som frustas fram i drömmen får de flestas hjärta att vekna. Små valpar har ett stort sömnbehov precis som små människobarn - och skall man sova så behöver man en trygg och fridfull plats. Låt Din lille få en alldeles egen skyddad sovplats - babyhundar älskar att ha någon form av tak över sitt sovställe. Kanske är det de gamla generna som gör sig påminda.

Låt aldrig någon störa den lille när han sover, valpen måste få vara helt fredad någonstans i sitt hem! Om Du tycker det är ok med valp i sängen - tänk då på att Du måste tycka att det är ok med en fullvuxen vovve under täcket. Visst, det går att träna bort vissa saker....men vi är nog många som kan intyga att hundar ljudlöst kan smyga upp i sängen när man somnat......

En person hade en fundering med att hans Fido som vanligtvis var mycket glad och trygg betedde sig märkligt i ett visst avseende: När han gick fram till sin hund då den låg i sin bädd blev den liksom olycklig, lämnade bädden och satte sig med ledsen min i ett hörn. När han fick rådet att istället locka fram Fido ur korgen så kom hunden  glatt fram och var precis som vanligt. Detta är bara ytterligare ett tecken på att hundar är hundar och inte alltid förstår vad vi menar. I Fidos värld så kom husse och gjorde anspråk på en uppvärmd sovplats. Undergiven sin älskade flockledare så lämnar Fido förstås sin plats och husse börjar oja sig - Detta i sin tur gör att stackars Fido inte vet hur han skall bete sig då det inte verkar som om någonting han gör "faller husse på läppen"

Texten är hämtad från Charlotte Björge på Niccelia´s kennel (Grace uppfödare).
Vi har samma värderingar och synsätt på hundhållning och jag har fått tillåtelse att använda hennes text.